Direktlänk till inlägg 7 mars 2015
Hej på er!
Idag var vi och kollade på stans Melodifestival som arrangeras en gång om året.
Och som jag sa igår, förra året var Elin och jag med -
Så i detta inlägget tänkte jag berätta om hur det var och upplevelserna kring det.
På höstterminen år 2013 var det våran tur att skriva låtar på musiklektionerna.
Alla som går i sexan gör det, sedan är det valfritt att skicka in till mello.
Just för våran del var det hela lite speciellt till skillnad från andra som skickade in sina bidrag.
Det var nämligen så att vi från början INTE ville vara med, men ändå hamnade vi slutligen där på scenen..
Våran musiklärare proppsade hela tiden på att vi skulle skicka in våran låt då hon tyckte den var bra skriven och hade en ärlig text.
Det slutade sedan med att låten blev inskickad, utan att vi var med på det till 100 %.
Några veckor senare dyker ett brev upp i brevlådan. "GRATTIS" står det med stora bokstäver - vi har alltså blivit uttagna till melodifestivalen.
Vanligtvis blir man väl överlycklig, hoppar och skriker..
Men vi hade lite blandade känslor. Vi var ju självklart glada, eftersom att vi var en av de 9 låtar som blev uttagna av cirka 50 inskickade. Men samtidigt fortfarande tveksamma på om vi ville vara med, då man ska stå och sjunga låten inför ca 500 pers i en fullsatt aula.
I början av 2014 hade vi grubblat klart. Vi ville inte vara med. Så vi skrev ett mail till de som höll i meloifestivalen och avstyrde vår medverkan.
Vi fick svar ganska fort, de gav sig inte. De trodde på våran låt och tyckte definitivt att vi skulle ta chansen att vara med.
Så vi tänkte liksom 'It's now or never'. Vi gick på repetitionerna och tyckte det var roligare och roligare för varje gång.
Vi repade med en orkester, & det var så kul att en hel drös av männsikor engagerade sig i just våran låt.
Det var verkligen jättekul och vi kunde inte fatta att vi tvekat över saken.
Vi tränade även mycket hemma och satte ihop en egen koreografi.
Dagen innan festivalen hade vi genrep på scenen, och vi fick för första gången testa på att röra oss på scenen och sjunga i mikrofonerna. Man måste verkligen ta i mycket mer än vad man tror. Annars blir det att orkestern överrörstar.
På fredagsmorgonen vaknade vi båda upp och var väldigt nervösa. Vi skulle ha 2 konserter för skolor, vilket även innebar att våran egen klass skulle komma.
Vi gjorde oss iordning tillsammans för att sedan åka dit konserterna skulle vara.
Aulan fylldes fort av elever från olika klasser, och samtidigt stod vi där bakom scenen och var så sjukt nervösa. Åh gud asså, kommer ihåg precis hur det var. x))
När vi stod där bakom precis innan vi skulle gå ut på scenen så visade dem en liten kort film på en skärm som vi spelat in själva, ni vet en sådan där liten minifilm precis innan låten drar igång.
Och det var så galet pinsamt, får fortfarande nästan panik när jag tänker tillbaka på det.
Vi var så stela och tillgjorda, ah gud.
Men iallafall, nu hoppar jag lite framåt i tiden.
De 2 konserterna gick bra, även om det var väldigt nervöst. Vi fick många kommentarer efteråt att vi var bra osv..
Men det var ju på lördagen det gällde. Då skulle rösterna räknas och vinnaren koras.
På förmiddagen skulle alla bidrag sjunga sin låt för en jury som skulle bedömma vad de tyckte om den.
Det fick vi ju dock inte veta, men juryn skulle ha "sista ordet" när vinnaren skulle utses.
Kl 16.00 var tiden inne. Melodifestivalen drog igång för sista gången år 2014, och då fick allmänheten komma och kolla. Uppträdantet gick även då superbra och det var inte lika nervöst som på fredagen.
Men nog var det nervöst ändå.. ;)
Mamma, pappa och typ hela släkten (även Elins släkt såklart) kom för att kolla & rösta. Det gällde ju att få många röster för att gå vidare till "finalomgången". Och det var bara 4 av 9 bidrag som gick vidare. Dessvärre var inte vi en av dem, men vi hängde inte läpp för det. Vi var väldigt nöjda med våran insats och vi fick många fina kommentarer och blommor efteråt.
Vinnaren är nu en väldigt, väldigt bra vän till oss. Och hon var jätteduktig, så man kan väl säga att hon var värd att vinna.
Summan av kademumman är att detta är en oförglömlig upplevelse och vi är så glada över att vi slutligen bestämde oss för att vara med trots allt.
Oj just det, har glömt att säga vad våran låt hette/heter x)
Den hette "Tillsammans" och handlade om oss, om ni undrar.
Puh, applåder om ni orkade läsa allt. Sorry om det blev väldigt långrandigt att läsa detta, men jag ville verkligen få med alla detaljer.. ;)
Foto: Bertil Ring
Denna bild blir inte värre än såhär ! + att jag ser så himla liten ut.. och minen behöver vi ju inte snacka om..